onsdag 23 mars 2011

Konsten att vara dryg.

För att uppnå fulländning i den så åtråvärda schtekar-konsten måste du vara dryg. Jävligt dryg. Och det, mina damer och herrar, är inte någon lek för amatörer, här krävs invanda manér. Om nämnda manér är medfödda eller efterapade har ingen större betydan men det anses naturligtvis vara en fjäder i promenadhatten att ha dem medfödda.

Steg ett, det inledande steget:
Ta aldrig ögonkontakt med någon som står lägre på samhällsstegen än du. Detta gäller även om du i själva verket står längst ner på den, under given förutsättning att du lurat dig själv att tro att fallet är det motsatta. För extra effekt, öva på att titta rakt igenom pöbeln. Ger en ännu drygare look.

Steg två:
Säg aldrig tack när du betalar i en butik eller på en restaurang. Personalen är där för din skull och har månatligen betalt för att förstå att du är lite bättre än alla andra.

Steg tre:
Om du måste tala till en lägre stående varelse, gör klart från början att hon/han inte betyder något. Detta görs enklast genom att avbryta allt hon/han säger alternativt bara prata om dig själv oavsett vad hon/han säger. Detta är viktigt att statuera redan i första frasen av samtalet, för att undvika missförstånd.

Steg fyra:
Vid varje tillfälle som ges, kasta lite småpengar på drinkhororna på krogen. Naturligtvis utan att se rakt på dem.

Steg fem:
Gågator finns endast för att du ska ha mer plats när du kör bil. Således; en gatuskylt som statuerar "gågata" skall enbart ses som en inbjudan. Här kör du när och hur du vill. Att parkera på en gågata ger ytterligare drygpoäng.

Steg sex:
Köer är inte för dig. Oavsett om du ska handla gåslever på Östermalmshallarna eller godis i videobutiken så kan du alltid gå främst i kön. Detta gäller också vid småprekära situationer med till exempel nummerlappar. Inte heller för dig!

Steg sju, sammanfattningen:
Utnyttja varje tillfälle som ges till att få andra människor att se dig som dryg. Men! Hjälp alltid gamla människor som behöver dig, oavsett uppenbar sammhällsplats. Här finns alltid utrymme för missförstånd, då det i vissa fall kan vara mycket utmanande att se skillnad på en rik dam och en dam ur medelklassen.


Må väl kamrater!

onsdag 16 mars 2011

Schtekare värda namnet. Del 1

Ingen mjukstart här inte. Vi inleder artikelserien med att uppmärksamma en av vår tids allra största schtekare. En gourmet och en finsmakare med det rätta känslan och de snyggaste kläderna. En man med fullkomlig, oklanderlig smak.

Håll till godo med självaste Carl Jan Granqvist.


Carl Jan Erik Granqvist är född i Örebro den 22 mars 1946. Att legenden är över 60 år är väl knappast någon som kan tro. Mannen är ju nästintill oförskämt blomstrande och ungdomlig, en sann inspirationskälla till alla som uppskattar stil och finess.
Carl Jan är krögare, vinkännare och professor i matkonst och är en pionjär i sverige, framförallt för den så kallade saperemetoden, en metod som inte bara tar hänsyn till smaksinnet utan till alla sinnen vid en komposition av en changdobel middag.
Carl Jan har dessutom hunnit med att skriva en självbiografi, "Människan, mötena, måltiden", där han talar öppenhjärtligt om sitt liv och avslöjar att han är bisexuell. Han är också naturligtvis medlem av Frimurareorden.
Kända citat av Carl Jan är tex;
"Jag kan allt om bestick, det är det roligaste jag vet". Boston Tea Party 2008
och det smått ledendariska svaret på vad Carl Jan tycker om att champagne sprutas över kläder;
"Det ska sprutas i munnen". Boston Tea Party 2008
Källa: Wikipedia och Wikiquote

tisdag 15 mars 2011

Bratspotting statar ny artikelserie

Härmed meddelas å det ödmjukaste att Bratspotting lanserar en ny serie av inlägg. Det handlar om att uppmärksamma de som bör uppmärksammas. De som av en eller annan anledning gör så mycket för schtekar-kulturen att det i det närmaste ska hyllas. Människor som inspirerar och förundrar, som helt enkelt schteker lite hårdare än alla andra.

Håll till godo med "Schtekare värda namnet".

Må väl kamrater!

Hög tid för en revival

Redaktionen på Bratspotting har var ute på dåligheter en längre tid. Nu är dock dekadensens tid över. Ja i varje fall för oss. Dags istället att återvända till vår livsuppgift; att koncentrera oss fullt ut på dom som betyder nåt. Dom som gör för att dom kan. Dom som har råd. Dom som schteker.

Välkomna tillbaka till champagneklirr, pappas amex och bakåtstrukna frisyrer!

We're back!