fredag 24 april 2009

höstbratsens ångest.

vi fokuserar som bekant en hel del på årstidernas inverkan på bratsens liv. oftast i form av att sommaren är den i särklass schtekigaste tiden med allt vad det innebär av rosésippande, pradasolisar, chinos och tygskor. sommaren är obevekligen den tid som dom allra flesta brats lever ut sina allra bästa sidor och även den tid då det är lättast att spela rik eftersom de allra flesta har sparat hela vintern för att kunna schteka extra hårt nu.

men håll i hatten och överklasskäppen nu. vad händer med dom som ser hösten som den främsta årstiden? dom som njuter av att få dra på sig en härlig tweedkavaj eller en dubbelknäppt överrock och ge sig ut i prasslande löv och ljuva höstvindar. vad händer med höstbratsen?

naturligtvis innebär sommarens antågande till stor del en långsamt spridd ångest. än så länge går det relativt bra eftersom det ännu är möjligt att, om man nu måste visa sig bland folk, bara röra sig ute tidigt på morgonen och sent på kvällen och natten. vid dessa tiderna går det nämligen att komma undan med en kraftigare rock , kashmir-halsduk och full kostym. problem uppstår dock när till exempel lunch ska avnjutas. grundat på morgonens klädval så finns endast två alternativ och det är endera att svettas i rock eller frysa i kostym. oftast faller lotten på att frysa i kostym. mest för att ha en ursäkt till att få sitta inomhus där det för en kort tid går att intala sig själv att det utanför egentligen råder hagelstorm.

de verkligt stora problemen uppstår så vanligen någongång i mitten av maj när sommarvädret inte längre går att förneka. att byta ut barbourjackan och tweedkavajen mot lite ledigare skjortor och kanske en eller annan pikétröja är en process som måste få ta tid. det är en omfattade omläggning av egentligen hela livsstilen och bör ses på med stor respekt.

av uppenbara skäl är den primära anledningen till detta något motsträviga beteende att dessa brats helt enkelt är sprungna ur den genuina svenska överklassen. inte överklassen på östermalm eller i danderyd utan den sedan många generationer ärvda överklassen som till exempel huserar på våra vackra svenska gods och slott. den överklassen som spatserar på ägorna iklädda hunterstövlar och med gevär på axeln. den överklassen som inte festar upp släktens pengar eller gör sig själv till åtlöje på nån krog på stureplan. helt enkelt den äkta överklassen. här finns nämligen inget behov av att resa runt och briljera med släktens pengar utan man tillbringar hellre sin dyra(!) tid med att njuta av livets goda. oftast och om man får välja själv, iklädd höstinspirerade engelska kläder och mindre ofta i uppenbart offentlig miljö. det ska mycket till innan man tar av sig sin kavaj och går barfota i gräset och att på kontoret se alla sommarklädda kollegor är som gjort för att spä på ångesten ytterligare. är man uppvuxen med etikettsregler som andra aldrig hört om så är man på förhand dömd att bli en höstbrat och för alltid ha svårt för vår fantastiska sommartid.

på med shortsen! vi steks!


karin@bratspotting.com

1 kommentar:

sis™ sa...

fantastiskt skrivet!